I'm not crawling on my knees

Tänker inte ens tanken.
Men de va inte värt.
Det är livet.
Och de blir vad vi gör de till.
Så jag gjorde det till ingenting.
Acceptera eller inte.
Kan inte säga att det rör mig så mycket
inte som jag trodde.

Väldigt trött, förkyld men glad ändå.
Ska till jessi snart. Trevligt ska de bli!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0