thoughtsofgreen

Jag såg en dag en tavla. Den va inspirerande och tankarna om att vara just där på den stranden och känna vinden blåsa i ansiktet, så där pass mycket att håret inte ligger perfekt längre. Jag var ute och gick för ett tag sen med några vänner. Vi satt oss i en lekpark och dom gungade. Ingen av dom lade märke till att dom tillslut gungade i nästan samma takt. Jag o andra sidan valde att inte gunga, så jag lade mig på ett bord och kikade upp mot himlen. Det var en mörk kväll men den lystes upp med hjälp av stjärnorna. Tänk att människor under så många århundranden har beundrat stjärnorna. Jag vet att jag för många år sen ofta filosoferade om att det vore osannolikt om vi var den enda levande varelsen i universum. Vem vet. Jag önskar att jag visste.