thoughtsofgreen

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
jag minns allt som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
att det är långt hem
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst, äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
så be aldrig om ursäkt igen
äntligen
sätter du själv dina gränser

Jag tror att jag börjar tro på något som jag tappat hoppet om. Något som jag dömde ut. Något som jag inte längre ville veta av. Något som jag såg som en lögn. Men hoppet börjar komma tillbaka. Jag har börjat chansa. Jag har fått ny energi. Och allt började med ingenting. Jag trodde själv inte på de. Men jag gör nog de nu. Det är läskigt men det är skönt. Det är en ny dag. Och det är dags att börja ta chanser igen. Det är dags att leva.


Jag är 40 år från döden
enligt dagens statistik
Det är en rogivande tanke
att vi har så ont om tid